Sjömansbiblioteket

Jag är Allison.

En Latina transflicka. En överlevare i Stockholm, eller en bedragare, beroende på vem du frågar. Och det här är min berättelse.

Men kalla det inte för en berättelse. För en berättelse har en början och ett slut. En röd tråd. En mening. Det här? Det här är resterna av en lögn jag en gång kallade liv. En lögn som gick så långt att den blev sann, tills sanningen själv slog tillbaka med en knuten näve.

Det finns inget före och efter, bara en kedja av val som aldrig ledde någon annanstans än hit. Alla säger att vi är fria att välja våra egna liv. Att vi kan gå åt vilket håll vi vill. Att vi kan skapa vår egen lycka. Det är en lögn.

Vi är kedjade till de beslut vi redan tagit, till de val vi inte ens insåg att vi gjorde. Till skuld vi föddes in i, till arv som aldrig var vårt men som vi ändå måste bära. Vissa kedjor ser vi. Andra märker vi först när vi försöker springa. Jag försökte springa. Jag försökte fly.

Men varje gång hamnade jag tillbaka i samma mönster. Samma mörker. Samma smutsiga affärer, samma skuggor som viskade att jag var fri medan de stramade åt snaran runt min hals. Jag sålde lögnen, jag levde lögnen. Jag kallade det för kärlek när jag slet sönder den enda människan som såg mig för den jag var.

Jag sprang i cirklar. Jag föll för samma gift, samma mönster. Jag letade efter kärlek i händer som bara tog, i blickar som såg igenom mig. Jag säljer min kropp som en latina transflicka till äckliga sexköpare på Rosa Sidan och sociala medier för att ha kontroll över mörkret. Jag sa att jag hade kontroll, att jag valde det här, att det var makt.

Så nej, det här är inte en berättelse. Det är en varning.

Och nu ska du få höra den.