Sjömansbiblioteket

En flygkrasch mitt i mörkaste Sibirien. I själva epicentrum av ingenting. Kan man överleva det? Hur mycket myggbett kan en människa klara av utan att immunförsvaret kollapsar? Är det ens någon vits att överleva flygkraschen och myggorna och försöka hitta vatten och mat bara för att dö när vintern kommer med sina sextio minusgrader? Margareta Bergström är envis som en terrier och skäller lika högt. Men kommer hon att lyckas rädda livet på sina biologer? Personen som hade de största oddsen att överleva flygkraschen dör under oklara omständigheter. En brokig skara andra människor klarar flygkraschen men utsätts för en obarmhärtig vildmark. Myggorna skriker ständigt ut sitt inande stridsrop och anfaller som kamikazepiloter, timme efter timme, dag efter dag. De får människorna i den stora skogen att vilja skrapa bort all hud och i panik rusa bort från myggorna. Men de kan inte fly från myggorna, för det finns inga myggfria zoner i Sibirien. Koflickan Jenny som ingen vanligtivis lägger märke till ställs plötsligt i händelsernas centrum. Den bortskämda Niki måste lära sig att använda vandringskängor istället för stilettklackar och har dåligt samvete över att hon blir förälskad fast hon borde sätta all sin energi på att överleva. Stures ansikte blir grisskärt av alla myggbett och han måste spänna bältet ända till sista hålet för att inte byxorna ska falla ned. Jessi som bara är tolv år och egentligen alldeles för ung för att vara med på resan ser sitt livs första lik. Vilken tur att de har professor Andrej som är långt ifrån lika bortkommen här i vildmarken som han var i storstaden. Han passar in i urskogen som björnen de ser och vargen som bara smyger förbi men väcker deras rädsla med sitt enda tjut mot fullmånen. Eller är det verkligen tur att de har Andrej? Största delen av berättelsen stjäl ändå myggorna. Miljarder blodsugande vampyrmyggor. Sibiriens tortyrredskap nummer ett.