Sjömansbiblioteket

Molnen skrevs och utspelar sig i det klassiska Aten. Inbördeskriget med Sparta rasar som bäst och stadens politiska storhetstid går mot sitt slut.

Handlingen i korthet är följande. Strepsiades, en bonde som har gift sig med en adelskvinna och flyttat in till Aten, har genom sin hustrus och sons utsvävande leverne försatts i stora skulder. I avsikt att klara sig ur de rättsprocesser som väntar honom, vänder han sig till "grubbelhuset", där sofisterna och Sokrates bor. Han tror sig där kunna tillförskansa sig något av deras "sofistikerade" talekonst, varigenom Orätt kan vinna över Rätt. Strepsiades är en villig men ack så olämplig elev, och Sokrates föreslår otåligt att han skickar sin son Feidippides i stället. Efter sonens fullbordade utbildning är det en både stolt och självsäker fader som kan avvisa fordringsägarna, i förvissning om att han kommer vinna över dem i rätten. Det visar sig dock att sonen vänder sig mot Strepsiades själv med sina nyvunna kunskaper.

Aristofanes var Atens främste komediförfattare och har varit förebilden, direkt eller indirekt, till all västerländsk komedi. I fråga om fantasirikedom, levande karaktärsteckning, blixtrande kvickhet och fulländat herravälde över formen kan han ställas vid sidan av alla tiders största skalder. Hans teckningar av vardagslivet i Aten är en rik källa för kännedomen om den tidens kulturförhållanden.

Den politiska krisen i Aten kopplades av många samman med den andliga utvecklingen i samhället. "Den förförda ungdomen" var inte längre vad den varit och traditionerna raserades. En ökad relativism och självreflektion hade trätt in i samhället. "Människan är alltings mått", såsom sofisterna förkunnade. Och det var främst sofisterna som beskylldes för samhällets fördärv. Det var en beskyllning delvis med rätta, för än idag talar vi om "sofisterier" när vi stöter på ordvrängeri. Men bland sofisterna, "vishetslärarna", fann man också den tidens störste filosof, Sokrates, och det är han som något orättvist har fått rollen som sofisternas representant av Aristofanes. Som samhällssatir är pjäsen ständigt aktuell, då den tar upp den i historien alltigenom pågående konflikten mellan traditionalister och bildstormare samt är ett inlägg på temat civilisationers uppgång och förfall. Ett stort värde äger denna roliga och välskrivna komedi även såsom ett av endast två existerande porträtt av Sokrates från hans samtid, och man känner historiens vingslag från slutet av antikens klassiska höjdpunkt.

Översättning, inledning och förklarande noter av Alarik Hallström.