Sjömansbiblioteket

Alex blir tidigt övergiven av sina föräldrar och trivs inte hos sin moster som tagit hand om honom. Han väntar och längtar efter att hans mamma ska komma och hämta honom. Så träffar Alex gatpojken Råttan som säger att livet på gatan är ett fett liv. Alex rymmer från mostern, men livet på gatan visar sig vara farligare än han trott och det är svårt att få tag på mat. Han får lära sig att inte lita på vuxna som är rädda för gatubarn och ibland misshandlar och dödar dem och att akta sig för poliser, väktare och bilar med tonade rutor. Ett tag arbetar Alex på en soptipp med att samla plastpåsar, där hittar han en kartong med en halvdöd hundvalp i. Alex tar hand om den. Så får han sitt nya namn: Dogboy.
Det blir så småningom fler hundar som han tar hand om och som samtidigt skyddar honom. Hundarna räddar honom vid flera tillfällen från att bli misshandlad och de varnar honom om faror hotar på natten. Hundarna blir hans familj.

Jag mötte honom på ett märkligt sätt. Under hösten 2001 var jag i Honduras som reporter för tidningen Globen. Vårt uppdrag var att bl. a. intervjua gatubarn som bodde på ett speciellt barnhem. Vi hade stor tur. Samtidigt som vi var där blev det premiär på en barnteater. De spelade en pjäs som byggde på den svenska författaren Barbro Lindgrens bok ”Sagan om den lilla farbrorn”. Jag bad att få komma och se pjäsen tillsammans med 25 gatubarn som bodde på barnhemmet. Barnen blev stormförtjusta. Pjäsen handlade om en farbror som var så otroligt ensam, som tur var fick han till slut en hund till vän. När vi gick ut från föreställningen sade ett av gatubarnen till mig:
– Den där pjäsen handlade ju om Nahin Samuel.
– Vem är det? frågade jag.
– Det vet du väl. Det är ju killen som lever med hundar.
Då kom jag ihåg att jag sett ett gatubarn som låg och sov på en trottoar med två hundar sovande tätt intill sig.
Monica Zak